{ "id": 597, "date": "2016-01-16T05:10:36", "date_gmt": "2016-01-16T04:10:36", "guid": { "rendered": "http:\/\/joakimekendahl.com\/?p=597" }, "modified": "2024-06-02T07:27:32", "modified_gmt": "2024-06-02T06:27:32", "slug": "jonas-sasongar-igen", "status": "publish", "type": "post", "link": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/2016\/01\/16\/jonas-sasongar-igen\/", "title": { "rendered": "Jonas s\u00e4songar igen" }, "content": { "rendered": "

VISSA m\u00e4nniskor b\u00e5de finns och inte finns p\u00e5 samma g\u00e5ng. Min barndomskompis Jonas tillh\u00f6r denna skara. Vi \u00e4r f\u00f6dda samma \u00e5r fast p\u00e5 olika platser, Jonas i storstan G\u00f6teborg och jag p\u00e5 landet i Gr\u00e4fsn\u00e4s. Jonas familj hade sitt fritidshus ett par hundra meter fr\u00e5n mitt barndomshem och vi tillbringade somrar och helger tillsammans fr\u00e5n tiden d\u00e5 vi l\u00e4rde oss g\u00e5 till sent p\u00e5 kv\u00e4llen den 3 mars 2007 d\u00e5 v\u00e5ra v\u00e4gar skildes.<\/p>\n

Vi gjorde allt tillsammans. Under barndomen lekte vi dagarna i \u00e4nda. Det spelades fotboll, byggdes l\u00e5dbilar, cyklades cross i skogen p\u00e5 env\u00e4xlade damcyklar och sk\u00f6ts med luftgev\u00e4r. N\u00e4r vi blev \u00e4ldre vindsurfade vi s\u00e5 fort det bl\u00e5ste, gick p\u00e5 konserter, diskuterade tjejer men var framf\u00f6r allt varandras f\u00f6rtrogna i alla l\u00e4gen.<\/p>\n

\"Jonas<\/a>

Jonas st\u00e5endes i v\u00e5r hall<\/p><\/div>\n

Jonas och jag var helt enkelt b\u00e4stisar, men han hade en likadan kompis till. Om jag var b\u00e4stisen p\u00e5 landet, var Klas b\u00e4sta kompisen hemma i stan. Klas och jag tr\u00e4ffades d\u00e5 och d\u00e5 under barndomen och under ungdoms\u00e5ren l\u00e4rde vi k\u00e4nna varandra ordentligt och en trojka med djupa band bildades. B\u00e5de Jonas och Klas h\u00f6r till den d\u00e4r typen av kompisar det helt enkelt inte g\u00e5r att tappa bort. F\u00f6r \u00e4ven om vi inte s\u00e5gs under l\u00e5nga perioder under 90-talet var startstr\u00e4ckan obefintlig n\u00e4r vi v\u00e4l tr\u00e4ffades. Vi tog helt enkelt upp tr\u00e5den d\u00e4r vi senast slutat \u00e4ven om det g\u00e5tt n\u00e5got \u00e5r.<\/p>\n

\"Klas<\/a>

Klas och Jonas p\u00e5 sn\u00f6skor i S\u00e4lenfj\u00e4llen i samband med en av v\u00e5ra \u00e5terkommande grabbhelger.<\/p><\/div>\n

En skillnad mellan Jonas och mig var fj\u00e4llen och skid\u00e5kningen. \u00c5rtioenden f\u00f6re han sj\u00e4lv f\u00f6ddes b\u00f6rjade familjen tillbringa mycket tid i V\u00e5l\u00e5dalen. Med den bakgrunden \u00e4r det inte konstigt att Jonas v\u00e4xte upp till att bli en h\u00e4ngiven skidentusiast. Sj\u00e4lv \u00e5kte jag bara skidor d\u00e5 och d\u00e5 och kom aldrig i n\u00e4rheten av Jonas passion f\u00f6r allt man kan f\u00f6reta sig p\u00e5 vitt underlag.<\/p>\n

Jonas skidintresse f\u00f6rde honom till olika skidorter d\u00e4r han \u201ds\u00e4songade\u201d. \u00c5tskilliga vintrar tillbringades i St Anton och Hemsedal om vintrarna och andra s\u00e4songsjobb om somrarna. Denna period, dvs 90-talet, i Jonas liv sammanf\u00f6ll med den period i mitt liv d\u00e5 jag sj\u00e4lv mestadels h\u00f6ll till i Thailand.<\/p>\n

Under 2000-talet n\u00e4r jag flyttat tillbaka till Sverige och Jonas slutat s\u00e4songa och blivit bofast b\u00f6rjade han g\u00f6ra karri\u00e4r inom den svenska branschen f\u00f6r alpin skidsport.<\/p>\n

N\u00e5gonstans runt 2003-2004 – jag minns inte exakt – fick Jonas en cancerdiagnos. N\u00e4r han ringde och ber\u00e4ttade f\u00f6r mig blev jag mer r\u00e4dd \u00e4n jag tror han sj\u00e4lv var. Arbetsmyran i honom fick honom att forts\u00e4tta som vanligt. Samtidigt som han drev en av Sveriges st\u00f6rsta skidbutiker \u00e5kte han p\u00e5 regelbundna cellgiftsbehandlingar.<\/p>\n

\"Jonas,<\/a>

Jonas, Klas och jag i diskussion i samband med flytt till ny l\u00e4genhet..<\/p><\/div>\n

Ett av Jonas starkaste karakt\u00e4rsdrag var att alltid blicka fram\u00e5t och ta vara p\u00e5 m\u00f6jligheterna. Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r hur han mitt under den intensiva behandlingen l\u00e4t sig rekryteras till ett nytt ansvarsfullt jobb. N\u00e4r sjukdomen tvingat honom att bli rullstolsburen kunde han inte sluta prata om vilka m\u00f6jligheter som fanns med t.ex. k\u00e4lkskid\u00e5kning. Han valde helt enkelt att fokusera p\u00e5 m\u00f6jligheterna snarare \u00e4n problemen. Storheten i detta har jag f\u00f6rst\u00e5tt f\u00f6rst l\u00e5ngt senare.<\/p>\n

Kampen mot sjukdomen b\u00f6ljade fram och tillbaka men den 3 mars 2007 kunde han inte k\u00e4mpa emot l\u00e4ngre. Tillsammans med hans sambo Jenny med familj, hans syster Evamaria och min sambo Wej vakade jag vid hans sida \u00e4nda till den stund d\u00e5 han gled iv\u00e4g utf\u00f6r de evigt puderbestr\u00f6dda branter d\u00e4r den v\u00e4rmande v\u00e5rvintersolen st\u00e4ndigt lyser.<\/p>\n

Jonas skidkompisar och hans sambo Jenny hittade f\u00f6ljande sommar en sten i Hemsedal som dom med stor m\u00f6da baxade ner fr\u00e5n fj\u00e4llet och transporterade till Alings\u00e5s. Stenen p\u00e5minner om en fj\u00e4lltopp med en r\u00e4nna som l\u00f6per utefter ena sidan. Med stenen fr\u00e5n Hemsedal fick Jonas en egen fj\u00e4lltopp med r\u00e4nna att vila under.<\/p>\n

\"Jonas<\/a>

Jonas fj\u00e4lltopp med r\u00e4nna<\/p><\/div>\n

Som barn hade Jonas en skid\u00e5kande smurf p\u00e5 sitt rum. Skidsmurfen har allt sedan gravstenen kom p\u00e5 plats haft sin plats i r\u00e4nnan p\u00e5 Jonas fj\u00e4lltopp. Varje g\u00e5ng n\u00e4r jag bes\u00f6ker graven gl\u00e4ds jag av att se Skidsmurfen fara utf\u00f6r r\u00e4nnan. F\u00f6r mig har Skidsmurfen helt enkelt kommit att bli en symbol f\u00f6r min bortg\u00e5ngne kompis.<\/p>\n

Efter v\u00e5r l\u00e5nga cykeltur mellan G\u00f6teborg och Bangkok fortsatte Wej och jag att medvetet kasta oss utanf\u00f6r v\u00e5r komfortzon i jakt p\u00e5 nya utmaningar. Av en h\u00e4ndelse r\u00e5kade jag se en annons om ett intressant jobb i \u00d6stersund, skickade iv\u00e4g ans\u00f6kan, kallades p\u00e5 intervju och fick det. Utan att egentligen vara en skid\u00e5kare best\u00e4mde vi oss bara s\u00e5d\u00e4r f\u00f6r att flytta 80 mil norrut.
\nHur knasigt \u00e4r egentligen det?  Hade man fr\u00e5gat Jonas hade han svarat:  Flytta!!!!
\nInte bara f\u00f6r skid\u00e5kningens skull utanf\u00f6r m\u00f6jligheten att testa n\u00e5got nytt.<\/p>\n

Jag tror d\u00e4rf\u00f6r att Jonas nu sitter p\u00e5 sin fj\u00e4lltopp och nickar jakande \u00e5t beslutet att dra till J\u00e4mtland, k\u00f6pa skidor och MTB och \u00e4gna en stor del av den lediga tiden \u00e5t aktiviteter i fj\u00e4llen.<\/p>\n

Jonas och jag \u00e5kte s\u00e4llan skidor tillsammans. Jag s\u00e4songade aldrig, f\u00f6ljde honom aldrig till V\u00e5l\u00e5dalen och han bes\u00f6kte heller aldrig Thailand som var min passion p\u00e5 samma s\u00e4tt som skid\u00e5kningen var hans. N\u00e4r jag under julledigheten var i v\u00e4stsverige p\u00e5 bes\u00f6k slog det mig pl\u00f6tsligt att det \u00e4r dags att ta ifatt det vi missat. Jag k\u00f6rde d\u00e4rf\u00f6r ut till Alings\u00e5s d\u00e4r Jonas vilar och fr\u00e5gade om han var sugen p\u00e5 lite skid\u00e5kning. Jag l\u00e5ter er inte ens gissa vad han svarade!<\/p>\n

F\u00f6r er som undrar varf\u00f6r Skidsmurfen just nu inte kvar \u00e4r i r\u00e4nnan \u00e4r svaret kort och gott.<\/p>\n

Jonas s\u00e4songar igen. Och denna g\u00e5ng g\u00f6r vi det ihop. I J\u00e4mtland……<\/p>", "protected": false }, "excerpt": { "rendered": "

VISSA m\u00e4nniskor b\u00e5de finns och inte finns p\u00e5 samma g\u00e5ng. Min barndomskompis Jonas tillh\u00f6r denna skara. Vi \u00e4r f\u00f6dda samma \u00e5r fast p\u00e5 olika platser, Jonas i storstan G\u00f6teborg och Continue Reading \u2192<\/a><\/p>", "protected": false }, "author": 1, "featured_media": 615, "comment_status": "closed", "ping_status": "open", "sticky": false, "template": "", "format": "image", "meta": { "_jetpack_memberships_contains_paid_content": false, "footnotes": "" }, "categories": [ 1 ], "tags": [], "class_list": [ "post-597", "post", "type-post", "status-publish", "format-image", "has-post-thumbnail", "hentry", "category-uncategorized", "post_format-post-format-image" ], "jetpack_featured_media_url": "https:\/\/joakimekendahl.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/DSC09520.jpg", "jetpack_sharing_enabled": true, "_links": { "self": [ { "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/597", "targetHints": { "allow": [ "GET" ] } } ], "collection": [ { "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts" } ], "about": [ { "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post" } ], "author": [ { "embeddable": true, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1" } ], "replies": [ { "embeddable": true, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=597" } ], "version-history": [ { "count": 12, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/597\/revisions" } ], "predecessor-version": [ { "id": 910, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/597\/revisions\/910" } ], "wp:featuredmedia": [ { "embeddable": true, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/615" } ], "wp:attachment": [ { "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=597" } ], "wp:term": [ { "taxonomy": "category", "embeddable": true, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=597" }, { "taxonomy": "post_tag", "embeddable": true, "href": "https:\/\/joakimekendahl.com\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=597" } ], "curies": [ { "name": "wp", "href": "https:\/\/api.w.org\/{rel}", "templated": true } ] } }