Höstfjällstur

Min syssling Greta är inte nödbedd när det handlar om friluftsaktiviteter. Hon har gjort all mellan att skida över Grönland och cykla med oss i Kina. Med tre barn och ett hektiskt yrkesliv kan det vara svårt att finna tid för äventyr. Under sensommaren tog vi oss dock samman och bestämde att helgen den 17-20 september var det tälttur på höstfjället i Jämtland som stod på programmet.

Barnen, som är 8, 10 och 11 gladde sig över att få åka nattåg och sova i tält. Greta slet som en galärslav på jobbet de sista dagarna innan avfärd medan jag handlade all mat och lånade två stycken lite större tält då både Gretas och våra tält är för små.

Utanför Storulvåns fjällstation
Utanför Storulvåns fjällstation

Att ge sig ut på en sen tur på höstfjället kan ge en fantastisk tur i ett färgsprakande landskap och hög luft. Det kan också innebära regn, blåst och ibland snö. Väderprognoserna veckan före Gretas och barnens vistelse bjöd på idel busväder. Vi vuxna har ju varit med förr och klarar av att njuta av tältturer även i kvalificerat skitväder. Vill man introducera barn för friluftsliv på fjället med baktanken att dom faktiskt ska börja gilla det, gör man dock bäst i att undvika besvärlig väderlek.

Prognoserna gav anledning till att utveckla plan A, B och C.

A – vandring på kalfjället i området kring Snasahögarna

B – vandring i skogsterräng i området runt Vålådalen

C – bo inomhus på Storulvåns fjällstation och göra korta dagsutflykter

Att följa plan A och tälta på kalfjället i hård vind är jobbigt. Plan B var därför backup och bestod i vandring och camping i skogsterräng som kan bjuda på lä. Plan C hoppades vi aldrig på…

När Greta och barnen gått ombord på tåget ringde vi varandra för att bestämma vilken plan som skulle sättas i verket. Vinden såg förvisso ut att bli ganska hård, men inte tillräckligt för att man inte skulle kunna tälta. Vi satsade därför på plan A.

Äventyrligt värre med hopp över bäckar
Äventyrligt värre med hopp över bäckar

Kl 9 på fredagsmorgonen hämtade Wej och jag upp Greta med barn vid Enafors station. 20 minuter senare parkerade vi utanför Storulvåns fjällstation. Med kaffe och våfflor i magarna och ryggsäckarna ompackade körde vi tillbaka ett par kilometer längs vägen vi kommit, parkerade bilen och gav oss ut i terrängen.

Vädret var långt ifrån bra men vi knotade på och åt våra medhavda lunchmackor i lä av en stor stenbumling.

Inga ledsna miner här
Inga ledsna miner här

Att göra en topptur upp på något av fjällen var inte att tänka på utan vi satsade på att fortsätta några kilometer till in i dalen, hitta en bra tältplats och ha en så mysig middag och kväll vi kunde i regnet och blåsten.

Mat hade vi i massor och barnen åt glatt av Mamma Scans köttbullar och potatismos kryddat med ketchup samt en rejäl laddning chokladpudding till efterrätt.

Glada miner trots regn och blåst
Glada miner trots regn och blåst

Det blåste rejält under natten och det dånade i tältet. Jag har tältat i hårdare vind än så här, dock aldrig i lånat tält så jag var extra uppmärksam på tältets förankring.

Alla sov gott under natten. Morgonrutinerna flöt på i sakta mak. Gröt tillreddes inne i tälten och ingen stressade. Plötsligt sade Wej till mig att Greta ropade på mig från sitt tält. Jag gick över och fann att hon höll på att försöka få ordning på en brusten tältpinne. Den hade gått av i en vindby och på kuppen rivit upp ett hål både i kanalen och tältduken på tältet vi lånat av en kompis. Ingen höjdare alls.

Vi beslöt att riva tältet. Wej tog hand om barnen och fick in dem i det andra tältet medan vi rev det som gått sönder. Barnen blev lite stressade, men efter en rejält tilltagen sagostund var alla glada igen.

Sagostund i tält nr 2 efter tält nr 1 havererat
Sagostund i tält nr 2 efter tält nr 1 havererat

Utan fungerande tält beslöt vi för att gå ner till bilen och köra till Storulvåns fjällstation för att bo inomhus (plan C). Vägen från tältplatsen till bilen bjöd på både medvind och nedförsbacke och snart satt vi i fjällstationens bastu.

På söndagsmorgonen beslöt Wej att åka hem tidigare. Jag körde henne till tåget i Enafors och därefter gick vi övriga på en kortare fikatur i busvädret. Väl tillbaka gjorde vi oss ingen brådska. Inte förrän vi redan satt i bilen och jag insåg att jag räknat fel på tiden vi behövde för att hinna till flyget.  På 90 minuter körde jag från Storulvån till flygplatsen på Frösön. Nytt rekord som jag inte har någon avsikt att slå.

Fikapaus under dagstur i höstregn
Fikapaus under dagstur i höstregn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *