Fiasko på Åreturen

Lördagen den 11 juli var det äntligen dags. Min nya begagnade Specialized Epic skulle få bekänna färg och visa vad den går för i konkurrens med andra cyklar. Det var dags för den första upplagan av Åreturen, en 52 km lång MTB-tävling och egentligen var det nog inte cykeln så mycket som mina otränade ben som skulle få visa sig på styva linan.

Min Epic föddes i Borås och kom i våras till mig som en två år gammal bortbyting. Snabbt som ögat exporterades hon till Jämtland där vi tillsammans tagit oss runt Frösön, Andersön och ett antal vändor i ÖSK-området. Hon har skött sin uppgift och burit mig med stolthet. När min kompis Mattias frågade om vi ville delta i Åreturen var svaret givet. Klart vi ställer upp….

Epic

Så var det äntligen dags. Under veckan hade Jämtland bjudit på 7-10 grader, regn och snålblåst. Jul eller Juli kan man fråga sig. Väderprognoserna för helgen lovade dock soligt och behagliga temperaturer, men f-n trot när lördagsmorgonen fortfarande bjöd på 7 grader och mulet. Dock höll sig regnet borta och den stora frågan var hur man skulle klä sig. Nyligen hemkommen från hettan i Kaukasus valde jag att spela säkert och paltade på mig rejält. Bättre svettas än frysa kändes som ett ledord.

Åreturen

 

När vi grejade med cyklarna inför start slog det mig att jag glömt mina däckjärn hemma och att jag inte heller hade någon reservslang med mig. Min nya cykel har 29 tum stora hjul och någon reservslang i den storleken hade jag ännu inte köpt in så det blev till att starta utan.

De första kilometrarna var på asfalt genom Åre men i Björnen började en kraftig stigning. Jag tyckte jag hängde med bra. Faktum är att det inte kändes speciellt jobbigt alls. För bara någon vecka sedan körde jag ju med lastad cykel i 40-gradig värme uppför långt större stigningar så det här kändes faktiskt ganska behagligt.

På toppen av Björnen bar det in i skogen och nu visade det sig att jag inte är någon MTB-åkare, i alla fall inte än. Min teknik är så bristfällig att jag inte vågar dra på och efter att ha kört om många i backen upp såg jag mig snart omkörd av samma åkare när det bar iväg på stigarna.

Inom loppet av 3-4 km såg jag tre åkare med punktering. Detta oroade mig eftersom jag saknade extraslang.

Efter en svag vänstersväng dök det plötsligt upp en liten träbro. Jag hade god fart och tryckte till för att hoppa upp på den. När jag körde ner i gräset på andra sidan bron kändes det plötsligt svampigt. Mina värsta farhågor besannades när jag tittade bak på mitt bakhjul där däcket hängde som en tom plastkasse från ICA. Jag had fått punka redan efter 12 km och mitt lopp var över.  Bara att knata tillbaka två km genom skogen till en funktionär som körde mig tillbaka till Åre.

600 spänn i startavgift och 12 km ger 50 kr/km. Ska det vara så här dyrt att cykla MTB kanske jag borde köpa en ny XC90 istället. Det lär ju i alla fall inte bli dyrare per kilometer.

 

Ullådalen 150711

Hur kompensera för mitt punkafiasko på MTB-tävlingen?

Jo genom en härlig söndagsutflykt på fjället i Ullådalen i strålande solsken. Efter ett tag tog vi av oss skorna och vandrade barfota på nya zeeländskt vis. Barfotavandring i den mjuka blöta fjällterrängen var en ny upplevelse som mer än väl uppvägde gårdagens allt för korta cykeltur.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *